Nyfikenhet driver utveckling.

Efter ett långt arbetsliv inom teknikbranschen har jag lärt mig en sak. De bästa lösningarna börjar sällan med ett färdigt svar. De börjar med en fråga.

Det är lätt att prata om utveckling som något självklart. Nya produkter ska fram, processer ska effektiviseras och tekniken ska bli smartare, lättare, säkrare eller mer hållbar. Men utvecklingen sker inte bara för att ett projekt har fått det namnet. Den uppstår när någon stannar upp och frågar: Varför ser det ut så här? Måste det fungera på just det här sättet? Vad händer om vi tänker annorlunda? Det är för mig kärnan i nyfikenhet. Inte att förändra för förändringens skull, utan att vilja förstå innan man drar en slutsats.

Nyfikenhet bryter invanda mönster

I arbetslivet är det lätt att välja den väg vi redan känner till. Det är effektivt och ibland helt rätt. Men om vi alltid gör som vi brukar riskerar vi också att missa möjligheten att förbättra.

Nyfikenhet får oss att undersöka i stället för att anta. Den hjälper oss att se samband, lyssna på andra perspektiv och våga ställa frågor även när svaret verkar självklart.

Ofta är det just där utvecklingen börjar. Inte med den stora revolutionerande idén, utan med en enkel fråga som leder till en bättre lösning.

Erfarenhet och nya perspektiv

Det finns en seg idé om att erfarenhet och nyfikenhet skulle vara motsatser. Att den som har varit länge i branschen redan vet hur saker fungerar, medan den nyfikna är den oerfarna som frågar för att lära sig. Jag ser det tvärtom. Erfarenheten hjälper oss att förstå konsekvenser och ställa bättre frågor. Nyfikenheten gör att vi fortsätter att ställa dem.

Samtidigt kan den som är ny i ett projekt eller i en bransch se saker med andra ögon. Frågan ”varför gör ni så här?” kan få den mest erfarna att tänka ett varv till.

Därför behöver kunskap/erfarenhet och nyfikenhet gå åt båda håll. Vi som har varit med länge kan dela med oss av våra erfarenheter, men vi behöver också vara öppna för nästa generations frågor och perspektiv 

Att uppmuntra till nyfikenhet blir vår viktigaste mission

Barn och unga är nyfikna av naturen. De frågar varför, provar, bygger, misslyckas och försöker igen. Vår uppgift är därför kanske inte att lära dem att bli nyfikna, utan att se till att de får fortsätta vara det.

Vi behöver uppmuntra frågor, ge utrymme att prova och visa att det är tillåtet att inte redan ha svaret. I skolan, hemma och så småningom i arbetslivet. Framtidens ingenjörer och problemlösare kommer att möta utmaningar som vi ännu inte känner till.

Vi kan inte ge dem alla svar, men vi kan ge dem erfarenheter att bygga vidare på, modet att ifrågasätta och utrymmet att hitta sina egna lösningar. Och det kanske är vår viktigaste mission. Att inte bara föra vår kunskap vidare, utan också nyfikenheten som en gång drev oss att utveckla den. För nästa generation behöver inte bara våra svar. De behöver modet att ställa frågor och att våga misslyckas.

Utveckling börjar inte med att veta. Den börjar med att vilja veta. 

/VD Mprowe, Johan Persson